Pfas: vad du behöver veta om de eviga kemikalierna

Pfas är ett samlingsnamn för tusentals industriellt framställda kemikalier som används för att göra material vatten-, fett- och smutsavvisande. De finns i brandskum, textilier, stekpannor, livsmedelsförpackningar och många andra produkter. Samtidigt kopplas de till allvarliga risker för både miljö och hälsa, eftersom de bryts ned extremt långsamt och kan spridas långt från källan.

Forskare brukar kalla Pfas för evighetskemikalier eftersom de i praktiken stannar kvar i naturen för alltid. Frågan har gått från att vara ett smalt miljöproblem till att bli en central fråga för dricksvatten, livsmedelssäkerhet, arbetsmiljö och fastighetsförvaltning. Den som äger mark, ansvarar för en verksamhet eller köper vatten och tjänster vill veta hur stor risken är och vad som går att göra åt den.

Den här artikeln ger en översikt över vad Pfas är, hur de sprids, vilka risker som diskuteras och vilka praktiska steg som hjälper företag och organisationer att hantera problemet på ett strukturerat sätt.

Vad är pfas och varför är de så svårhanterliga?

Pfas (per- och polyfluorerade alkylsubstanser) är en stor kemikaliegrupp med flera tusen varianter. De har en särskild struktur där väteatomerna i kolkedjan ersätts med fluor. Bindningen mellan kol och fluor är mycket stark. Det gör ämnena motståndskraftiga mot värme, vatten och kemisk nedbrytning.

En enkel definition kan formuleras så här:
Pfas är syntetiska, mycket stabila kemikalier som används för att skapa vatten-, fett- och smutsavvisande egenskaper, men som samtidigt är långlivade, bioackumulerande och svåra att bryta ned i både miljö och levande organismer.

Den starka kolfluorbindningen är förklaringen till både nyttan och problemet. Den ger slitstarka produkter och processer, men leder också till:

– Hög persistens de bryts inte ned i mark, vatten eller luft i någon meningsfull takt.
– Spridning över långa avstånd föroreningar kan transporteras via grundvatten, ytvatten och luft.
– Ackumulering i levande organismer vissa varianter ansamlas i människors och djurs blod och vävnader.

Tidigare användes Pfas ofta utan större eftertanke. Brandskum med höga halter spreds på övningsfält, impregnerade textilier tvättades och spill från industriprocesser gick till avlopp eller mark. Först när man började analysera dricksvatten mer systematiskt blev omfattningen tydlig.

Lagstiftningen har sedan dess skärpts stegvis. Vissa enskilda ämnen, som PFOS och PFOA, är redan reglerade eller förbjudna i EU. Arbetet pågår för att begränsa hela gruppen, men komplexiteten är stor eftersom många varianter fortfarande saknar fullständig riskbedömning.

Hur pfas sprids och vilka risker som diskuteras

För att förstå riskerna behöver man se kedjan från källa till exponering. Pfas lämnar sällan fabriken och stannar där. De rör sig, binder om, sprids och återkommer på oväntade platser.

Vanliga spridningsvägar är:

– Brandskum vid brandövningsplatser, flygplatser och industrier. Skummet tränger ner i marken och följer grundvattenflöden.
– Industriella processer där Pfas används i ytbehandling, metallbearbetning, textil- och pappersindustri. Spill och avloppsvatten kan smitta både reningsverk och slam.
– Konsumentprodukter som stekpannor, funktionskläder, mattor, möbler och livsmedelsförpackningar. Små mängder kan läcka ut vid användning, slitage och avfallshantering.

När ämnena når mark och vatten kan de spridas vidare i flera led. Grundvatten som förorenas påverkar brunnar, kommunala vattenverk och i förlängningen hushåll och verksamheter. Slam från reningsverk som används som gödsel på åkermark blir en annan väg där Pfas kan hamna i livsmedelssystemet.

Hälsoeffekterna diskuteras intensivt. Forskningen pekar bland annat på:

– påverkan på immunsystemet
– störd hormonbalans
– effekter på lever och blodfetter
– misstänkta samband med vissa cancerformer

Riskbilden är komplex eftersom människor utsätts för blandningar av olika ämnen under lång tid. Enskilda nivåer kan se låga ut, men den samlade belastningen från vatten, mat, luft och vardagsprodukter ger en annan helhetsbild. För myndigheter innebär detta en svår balansgång mellan försiktighet, kostnader och tekniska möjligheter.

För verksamhetsutövare och fastighetsägare får frågan mycket konkreta följder. Upptäcks höga halter i mark eller vatten kan det leda till:

– krav på utredning och sanering
– stopp eller begränsningar i användning av brunnar
– behov av avancerad reningsteknik
– juridiskt ansvar kopplat till förorening av omgivningen

Den ekonomiska effekten kan bli betydande, särskilt om riskerna inte upptäcks i tid. Därför ser många idag proaktiv kartläggning som en försäkring mot framtida problem.

Praktiska steg för företag och organisationer

Många upplever Pfas-frågan som teknisk och svåröverskådlig. Ett sätt att göra den hanterbar är att arbeta stegvis, med tydlig prioritering och fokus på beslut som går att genomföra.

En enkel, praktisk struktur kan se ut så här:

1. Inventera möjliga källor
Kartlägg verksamheter och historik. Har brandskum använts? Finns äldre deponier, verkstäder, impregneringsprocesser eller tvätterier? Hur ser närmiljön ut finns känsliga brunnar, vattentäkter eller bostadsområden?

2. Genomför riktade analyser
Stickprov i mark, grundvatten, processvatten eller slam ger en första bild. Väl valda provpunkter är viktigare än stort antal prov. Syftet är att snabbt identifiera om halterna ligger i nivåer som kräver vidare utredning.

3. Bedöm risk och behov av åtgärd
Resultaten sätts i relation till gällande riktvärden och användningen av området. En industri i ett avgränsat läge kan behöva andra åtgärder än en förorening nära en vattentäkt. Fokus hamnar på exponeringsvägar vem kan påverkas och hur?

4. Välj rimliga åtgärder
Åtgärder kan vara allt från bevakning över tid till avancerad rening eller sanering. Ibland räcker det att styra om vattenanvändningen eller säkra att föroreningar inte sprids vidare. Tekniker som kolfilter, membranfiltrering och jordbehandling utvecklas hela tiden.

5. Följ upp och dokumentera
Kontinuerlig uppföljning gör att beslut kan justeras i takt med nya data och ändrad lagstiftning. Tydlig dokumentation är viktig både för dialogen med myndigheter och för framtida ägare eller samarbetspartner.

Professionellt stöd från oberoende laboratorier och miljökonsulter blir en viktig del av arbetet. De hjälper till att välja rätt analyser, tolka resultat och ta fram underlag som håller i kontakt med tillsynsmyndigheter. För många verksamheter är detta avgörande för att känna trygghet i sina beslut kring Pfas.

Ett svenskt laboratorium som arbetar med analyser och utredningar inom området är aklab.se. Genom att samarbeta med en aktör som Aklab kan företag och organisationer få kvalificerad hjälp med att kartlägga, mäta och följa upp Pfas-relaterade risker på ett strukturerat och långsiktigt sätt.